Så sitter man på ett flygplan igen. Känns ju både fantastiskt och lite vansinnigt. Vi vet vad som håller på och hända med vår planet. Vet hur vårt förbrukande av resurser påverkar dess livstid och hållbarhet. Ändå tar vi beslutet att den här resan är viktig. Och det är den. Eller kommer den åtminstone att bli. Skuldkänslorna slåss i bakgrunden mot känslorna av att lära mig mer, förstå mer, utbilda mig och möta andra kulturer. De kommer fortsätta slåss i mig och jag får stå ut med att ha dem där i rinken, fightandes mot varandra. Tills jag är mogen att gå in som enväldig domare…

Nu är det tolv timmar sedan jag lämnade den grönskande våren i Göteborg och jag halvligger på på sängen i ett hotellrum i Gualtieri, i närheten av Guastalla. Proppfylld av tryffeldoftande pasta och äkta parmaskinka, porlande Lambrusco och en och annan shot Limoncello. Detta ljuvliga land, känt för sin mat men också för sin pedagogik och tro på människor som vill vara med och fostra demokratiska medborgare. Här är varmt. Tropiskt, fuktigt. Den ljumma kvällsluften fick oss att lämna koftan på hotellrummet och dricka en extra flaska pellegrino för att inte få huvudvärk efter den långa flygresan. Middagen var så italiensk den kunde bli. Inte bara maten, värmen, de rutiga dukarna och de gästvänliga servitriserna. Utan också den högljudda och temperamentsfulla stämningen. Lokalen ekade av röster från glada italienare som firade sommar, söndag och konfirmation. En man tappade ett glas vilket fick hela sällskapet att brista ut i ett kärt och familjärt gapskratt. På terrassen sprang barnen runt och lekte jage mellan borden. Skramlet från köket tillsammans med rökig stekos skapade en känsla av vi satt mitt i händelsernas centrum där maten tillagades precis bredvid vårt bord.. Den livliga stämningen gjorde också oss timida svenska tvungna att höja våra röster och ge oss in den första viktiga delen av resan. Nämligen “Lära känna nya människor-delen” Det var 6 år sedan jag senast besökte Reggio Emilias förskolor och mina starkaste minnen därifrån är just reflektioner med andra människor. Kloka pedagoger som inspireras, minns, tänker framåt, bakåt, lägger till och drar ifrån. Skapar nya tankar och minnen tillsammans med andra. Jag ser med stor nyfikenhet fram emot den här resan och vad den kan tänkas göra med mig.