Igår anlände en mycket viktig låda till vår förskola. När jag kånkade in den genom grinden och in på gården så flockades barnen runt omkring mig.
-Vad är det! Är det ett paket! Vad finns i? Deras ögon glittrade av förväntan. Ofta innebär ju bruna lådor som är adresserade till deras förskolor att det är nya spännande saker på gång. Kanske pärlor eller leksaksbilar? Eller annat nytt material som lera eller splirrans nya penslar och färger?
-Här i finns böcker, svarade jag. Böcker om barns rättigheter. Allt det som du och du och du har rätt att säga och göra här på förskolan och hemma. Barnen tittade lite konstigt på mig. Log lite fundersamt och sprang sedan i väg och fortsatte med sina lekar. Jag log också och tänkte att det här måste vi ändra på. Om ett år ska barnen själva slita upp lådan för att frossa i sina egna rättigheter 🙂
Barns rättigheter alltså… I vilken ände börjar man. Eller självklart så HAR man redan börjat, arbetet pågår för fullt, men kanske inte kring själva ordet. Är ordet över huvud taget viktigt att diskutera med barnen och fördjupa sig i? ”Rättighet” Vad jag har RÄTT till? Hamnar vi kanske i en diskussion om rätt och fel? Vilket kan ju vara spännande i sig. Det som är rätt för mig kanske inte är det för dig. Förhoppningsvis mynnar det ut i en diskussion om hur olika vi är, tänker och lever. Oavsett var vi hamnar så har vi inlett en dialog kring vad varje barn har rätt till, på och utanför förskolan.
I den reviderade läroplanen som träder i kraft i sommar, hittar jag inte mindre än elva delar i planen som berör ordet rätt eller rättighet. (Räkna gärna själva och se om jag missat något) Det handlar om barnens rätt till integritet samt rätt till demokrati och inflytande. Men också hur förskolan och arbetslagen aktivt och medvetet ska främja alla barns rättigheter och möjligheter samt respektera att alla har rätt att uttrycka sina åsikter på olika sätt. Läroplanen beskriver inte bara barnens egna rättigheter utan också vikten av att skapa respekt och förståelse för alla barns lika värde och mänskliga rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Med rättigheter följer också skyldigheter och som pedagoger i förskolan blir vi viktiga förebilder genom vårt eget förhållningssätt.
Ingen har väl missat att barnkonventionen blir svensk lag nästa år och därför är den även förtydligad i vår reviderade läroplan. Så pass förtydligad att ordet rättighet förekommer nio gånger i Lpfö18 och endast fem gånger i Lpfö 98 (rev 2016). Begreppet barns rätt (eller ibland ”barn har rätt till”) hittar jag på fem ställen i Lpfö18 men kan inte hitta det någonstans i den äldre versionen. Det jag vill komma fram till i min lite nördiga uträkning är att vi inte längre kan ”avvakta” med att prata med barnen om deras och andra barns rättigheter. Vill vi följa vår läroplan, vilket ju är anledningen till att vi kommer till jobbet varje dag, så är detta ett arbete som måste ske hela tiden.
En delvis ny och oerhört viktig del hittar vi på sidan 5 i Lpfö18. Där står att förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s barnkonvention. Samt att utbildningen ska utgå från det som bedöms vara barnens bästa. Alla barn har rätt till delaktighet och inflytande OCH att barnen ska få KÄNNEDOM OM SINA RÄTTIGHETER. Vi ska alltså inte bara hjälpa barnen att få igenom sina rättigheter utan de ska dessutom känna till vad deras rättigheter är. Detta är inget som görs färdigt i en ”kompissol” eller ett veckolångt projekt om att ”alla får vara med och leka”. Självklart kan liknande kortprojekt vara viktiga delar i ett långsiktigt arbete men det måste göras långsamt, medvetet och på många olika sätt. Utifrån BARNENS tankar och intressen. Annars blir det inte viktigt eller meningsfullt för dem.
Läste Linda Linders inlägg om Rocka sockorna och vikten av att uppmärksamma dagar som idag, där allas olikheter firas genom att ta på olika sockor. Men hur hon också borrar djupare in i komplexiteten med dagar som dessa, om man tänker att -check, nu har vi jobbat med likabehandlingsplanen. https://kullerbyttanblogg.com/2019/03/21/rocka-sockorna-idag-och-lat-sedan-vardegundsarbetet-genomsyra-allt-imorgon-och-i-fortsattningen/ Som rubriken lyder så menar hon att värdegrundsarbetet måste ständigt pågå och kan eventuellt toppas med att fira olikheter lite extra idag, men om det ska få någon vidare betydelse så måste det bli en del av helheten.
När jag öppnade min bruna låda från UNICEF blev jag glatt överraskad när jag hittade ett litet häfte som Lars H Gustavsson hade skrivit. Jag har precis lyssnat färdigt på hans bok Relationsrevolutionen och innehållet i denna bok har fått en stor plats i samtalen med mina vänner, min man, mina kollegor och faktiskt också med mina barn, den senaste tiden. Vi har pratat om mötet mellan barn och vuxna och Gustavssons beskrivning av ”den fjärde vägen”. Enligt hans bok kan man kategorisera in vuxnas olika syn på barn enligt dessa tre ”vägar”:
1. Den auktoritära som bygger på att de vuxna vet bäst medan barnet ska fostras
2. Den naturliga där barnet ses som det goda, kompetenta och ofta placeras på piedestal
3. Den demokratiska som utgår från att barnet är på en utvecklingsresa och ska mötas där han eller hon befinner sig. Läs mer i denna artikel
Genom att ta det mesta av det bästa har han formulerat ytterligare en syn på barn som han kallar ”Den fjärde vägen” Grunden är att se barn som vilka människor som helst, med precis samma rättigheter som alla andra. Detta sätt känns ju oerhört aktuellt när barnkonventionen blir viktigare än någonsin.
I häftet ”Möta barn på flykt” får vi åter igen ta del av hans tankar i mötet med barn, denna gången med barn som flytt från sitt land och sin trygghet. Det finns många specifika faktorer som blir viktiga om man jämför mötet med ett barn som inte flytt, som tex möjlighet till en tolk, kunna erbjuda terapi, sjukvård osv. Men det mesta av det som beskrivs är ett förhållningssätt som jag tänker gäller alla. Det första som står är vikten av att vara en medmänniska. Möta barnet med ett positivt intresse, ett leende och vara välkomnande. Vara nyfiken på vem man möter och ödmjuk inför det hen varit med om. Kunskap kring kultur och bakgrund kan vara till betydelse men behöver inte vara avgörande för att barnet ska känna sig sett och tryggt. Han menar att man ska leta efter ”friskhetsfaktorer”, det vill säga sådant som barnet är bärare av och mår gott av. Viktigt att aldrig pressa eller tvinga barnet att berätta något de inte vill berätta om. Gillar stycket extra mycket som handlar om tilltro till barnet. Om barnet berättar en historia först och sedan kommer med en helt ny version är det viktigt att inte döma eller tillrättavisa. Säg bara -Så spännande att du berättar det här nu. Det märks att vi börjar lära känna varandra ganska bra, du och jag. Beställ boken här (boken och barnkonventionen kan beställas gratis)
Det här sättet att se och möta barnet, som en medmänniska, tänker jag blir en lika bra beskrivning över hur vi bör möta VARJE barn på våra förskolor. Och faktiskt varje människa i vår närhet. Utbildningen i förskolan ska förbereda barnen för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. (s 16, Lpfö18) Den utbildningen är var och en i förskolan viktiga delar av och vi måste se till att vi blir förebilder för ödmjukhet, nyfikenhet och positivt tänkande. Det är vår plikt och skyldighet som pedagoger. Därför tänker jag att vi behöver börja hos oss själva. I arbetslaget men också hos oss själva som människor. Hur lever vi efter barnkonventionen? Vad är självklart? Vad är svårare att nå upp till? Finns det till och med delar av konventionen som vi ställer oss frågande till? Och vilka punkter tycker vi är de allra viktigaste i förskolan. När vi gjort det så behöver vi göra barnen delaktiga i våra tankar. Tillsammans ska vi sedan arbeta med och för alla barns rättigheter. Varje dag.
_______________________
Är du också nördigt intresserad av barns rättigheter i läroplanen 🙂 Här kommer lite citat:
Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. s 5
Förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter. s 5
Förhållningssättet hos alla som verkar i förskolan, och deras sätt att agera och tala om något, påverkar barnens förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. s
Förskolan ska aktivt och medvetet främja alla barns lika rättigheter och möjligheter, s 7
Barnens rätt till kroppslig och personlig integritet ska också respekteras. s 7
respekt och förståelse för alla människors lika värde och de mänskliga rättigheterna, s12
sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet, s 13
förmåga att fungera enskilt och i grupp, samarbeta, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt att ta ansvar för gemensamma regler, s 13
Barn har rätt till delaktighet och inflytande. s 16
Arbetslaget ska respektera varje barns rätt att uttrycka sina åsikter med olika uttrycksformer samt säkerställa att barnens uppfattningar och åsikter tas tillvara och kommer till uttryck i s 16
utbildningen, förbereda barnen för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. s 16
Aktör i barnens värld 