Jag väljer att tro att varje människa har en röst

Sverige, Sverige älskade vän.. Dessa orden känns i hjärtat. Tänk vad härligt att få fira nationaldagen, på Bohusläns röda granitklippor där solen, dagen till ära värmer upp både land och hav.

-Välkommen välkommen hit, vem du än är, var du än här. Kents dova stockholmska når mig där jag sitter på det ljumma berget, och jag minns den sista konserten i Stockholm. Tusentals mobiltelefoners lyste upp Friends arena och människor sjöng med i refrängen. Jag minns att jag fylldes a hopp och tro på människans vilja att göra andra människor väl. Välkomna dem som flyr med öppna armar och dela med sig av sitt, göra uppoffringar och uttala vänliga ord och handlingar.

Tidigare gick vi på Lysekils torg Sverigeflaggorna vajade i vinden. Pensionärerna i valtältet med den blå blomman bjöd på tårta och sonen valde att gå en liten omväg runt. Vi kände båda två ett visst obehag där vi gick, funderade över vad som egentligen pågår andras hjärnor när de ser oss… Vill inte gå in mer på det, vill bara öppna upp för lite tankar.

Det är spännande att nyfiket fråga sig hur människor i vårt land firar Nationaldagen. På flera platser i landet firas det genom att välkomna nya svenska medborgare och det är ju ett fantastiskt sätt att fira. Kanske skulle alla göra som Kent sjunger om. Duka sin veranda till fest, för en långväga gäst. Skåla för en midsommar till, färsk potatis och sill, som om tiden stått still.

Och kanske har tiden stått still? Den 6e juni, för 9 år sedan, landade vi tillsammans med våra vänner från Stockholm med varsin ny familjemedlem. Vi möttes av kärlek och svenska flaggor på Landvetter. Därmed är det också 9 år sedan som Sverige fick ytterligare två nya medborgare. Tiden har både rusat fram, dessa små söta godingar som knappt kunde gå och äta själva, är plötsligt 11 och 12, och samtidigt har tiden stått helt stilla. Fortfarande får rasismen härja öppet, mikroaggressioner hör till vardagen och svarta människor som står upp för sig själva och andra, upplevs som lättkränkta och överkänsliga. Jag kommer ihåg att vi fick frågan på ambassaden i Nairobi om Sverige var ett rasistiskt land eller om svarta och vita människor sågs som lika mycket värda. Jag tyckte frågan var fånig och sa att Sverige minsann hade tagit stora kliv i den frågan och numera var rasismen nästan obefintlig… Detta var 2010, precis innan ett visst nationalistiskt och högerpopulistiskt parti fick tillräckligt med mandat för att väljas in i riksdagen. Jag var nog inte så insatt då, och dessvärre upplever jag att samhället gått åt motsatt riktning.

Tara Moshizi, programledare på SVT intervjuades av Titti Schultz på nationaldagen och hon berättade öppet om hur rasistiska påhopp är något man aldrig vänjer sig vid. Och heller inte SKA vänja sig vid. Hon hade fått höra av en vän en gång att de grova påhopp som hon får i mail och brev är ju trots allt något som sker ytterst sällan. Tänk på de människor som skickar breven, de måste leva med sig själva ständigt. Vakna upp varje dag tillsammans med hat och fördomar och ständigt hävda sig genom att förmedla dessa åsikter till andra.

Det är snart 12 år sedan jag tog emot mitt första barn i min famn och när jag drunknade i hans mörkbruna ögon fylldes jag med kärlek och kämpaglöd. För hans skull kunde jag klara allt. Så med en massa erfarenhet av att vara adoptivmorsa, med Black live´s matter nära hjärtat och med kunskap om människors möjligheter att förändras, väljer jag att fortsätta tro på det GODA i varje själ. Trots hat, rasism och orättvisor, är det fler människor som kramas, hjälper, bryr sig om och älskar. Jag väljer att TRO att varje människa har en röst som kan höras, oavsett om den sitter i stämbanden eller i kroppen, och med den kan hon skapa små förändringar varje dag. Om vi alltid ifrågasätter det vi upplever som en mikroaggression, det vill säga den dolda och näst intill accepterade vardagsrasism som ständigt florerar i vårt samhälle, hjälper vi till att synliggöra dessa aggressioner. Och först när vi ser dem kan vi göra något åt dem.

Så var stolt över att vara svensk, bjud in till firande och nynna med i det som många tycker är vår mest passande låt på Nationaldagen. Välkommen, välkommen hit, vem du än är, var du än är.