Tänkte att det kunde passa bra att det första inlägget på en pedagogisk blogg handlar om bloggarens barnsyn. Det säger ju en del om hennes sätt att arbeta, hur hon är som pedagog, hur hon är som mamma till sina barn, hur hon ser på barnen i samhället etc. Det borde ju vara en lätt start. Smattra ner några rader om det kompetenta barnet och alla barns rätt att lära. Om barns lika rättigheter och skyldighet. Verkar ju inte så svårt…. Men har alla barn verkligen samma rättigheter? Tycker jag det? Har de samma skyldigheter oavsett var de föds, vad de har för förutsättningar till utveckling osv? Nae… Hur vet man att ett barn är kompetent? Hur visar jag barnet att jag jag tror på dess förmåga? Vilket lärande är det jag syftar på när jag hävdar att de har rätt att lära sig saker och vad är egentligen kunskap?
Oj! Ju mer jag tänker, desto svårare blir det. Ju mer jag skriver, desto mer får jag radera. Jag skulle kunna skriva en hel natt. Sudda ut, redigera och skriva igen. Jag inser att jag kommer att återkomma till dessa frågor i åtskilliga inlägg i denna blogg. Min syn, samhällets syn, barnens egen syn på sig själva och andra.
En sak kan jag dock slå fast. Eller kan jag det? Ställer det nog mer som en fråga. Eller påstående.
Kanske börjar en en riktigt vacker barnsyn med att man helt enkelt får syn på sina barn?! Får upp ögonen för vilka barn man står inför, vem man blir tillsammans med dem och vilka de blir i den miljö de vistas i.
Aktör i barnens värld 